Avgang 2021: Masterpresentasjoner Operahøgskolen

Tatjanas valg

Medvirkende:
Eugene Onegin: Eilert Egil Taugbøl Hasseldal
Tatjana Larina: Kristine Borge
Klaver: Olesya Tutova

Utdrag fra Pjotr Iljitsj Tsjajkovskijs opera Eugene Onegin, Op. 24 (1877-1878):

Akt 1: Scene 1, No. 6 Scene & Lenskijs Arioso "Kakschastliv, kak schastliv ya" (Utdrag) | Onegin, Tatjana
Akt 1: Scene 2, No. 9 Brevscenen "Puskay pogibnu ya" | Tatjana
Akt 1: Scene 3, No. 12 Scene & Onegins Arie "Zdes'on, zdes' Evgeniy… Kogda by zhizn’ domashnim krugom" | Tatjana, Onegin
Akt 3: Scene 2: No. 22 "Kak mne tyazhelo… Onegin! Ya togdamolozhe" | Tatjana, Onegin

L’elisir d’amore

Musikk: Gaetano Donizetti
Libretto: Felice Romani
Premiere: 1832, Milano

Medvirkende:
Adina: Elizabeth Balfour, sopran
Nemorino: Ivar Magnus Sandve, tenor
Dulcamara: Jørgen Magnus Haslum, bass-baryton
Piano: Luca de Marchi
Regiveileder: Lars Harald Maagerø

Utdrag:

Akt 1
Scene 3: Della crudele Isotta (utdrag)
Scene 6: Chiedi all’aura lusinghiera
Scene 10: Caro Elisir.. Esulti pur la Barbara

Akt 2
Scene 9: Quanto amore
Scene 10: Una furtiva lagrima (utdrag)
Scene 11: Prendi per me sei liberoHelena Schuback

Den Andre och Kärleken

En utforskning av kvinnorollerna i Les Indes Galantes av Jean-Philippe Rameau ut ett exotifieringsperspektiv.

Les Indes Galantes är en opera-balett som består av fem mindre operor i sig, en prolog och fyra entrées. Le Turc genereux, Les Incas du Perou, Les fleurs/Fête persain och Les Sauvages.

Prologen utspelar sig i Hébés trädgård. Hébé är ungdomens gudinna och i hennes trädgård är det fullt av unga älskande som bekymmerslöst och hämningslöst håller på med sitt. I detta ungdomliga tillstånd göder Hébe på de unga och bibehåller därmed sin status som gud. Bellone, krigets gud, kommer in och ber om att de unga ska gå i krig men när Hébé inser att detta medför till att de unga kanske dör och därmed även det som hon är gudinna av ber hon Amour om hjälp. Amour å andra sidan tycker att det inte är riktig plats för äkta kärlek som han själv göder av och ber då de unga älskande att följa med över vattnet ut i vida världen.

Les Incas du Perou utspelar sig i Peru där en spansk ung officer är förälskad i inkaprinsessan Phani. Han ber henne att fly med honom men hon tvekar då hon vet att det kan provocera inkaindianerna som är mitt under förberedelserna för solfesten. Huascar, en inkapräst, är också förälskad i Phani och försöker övertyga Phani om att gudarna vill att hon ska gifta sig med honom genom jordbävningen som avbryter solfesten. Carlos anländer och förklarar för henne att jordbävningen bara var ett trick och i sin ilska framkallar Huascar ett vulkanutbrott som dräper honom.

I Le Turc Genereux är Osman förälskad i en ung slavflicka, Émilie, som avvisar hans kärlek då det föreföll sig att hon skulle gifta sig sig en grupp krigare kom och förde bort henne. Osman försöker ihärdigt att be henne ge upp hoppet om att hennes älskade fortsatt är i livet men hon vägrar att tro på honom. Det börjar storma och Émilie ser det som ett tecken från ovan som bekräftar hennes misär. Hon hör en grupp skeppsbrutna sjömän och tänker att de nog också blir tillfångatagna men i den gruppen så upptäcker hon sin älskade Valère. De är glada över att ha funnit varandra igen men finner snart sorg i att båda är förslavade. Osman blir förargad över att se de båda men finner i deras lycka hjärta att frigöra det unga paret och sänder de till sjöss med ett skepp lastat med gåvor.

Les Fleurs/Fêtes persaines utspelar sig i Persien. Prins Tacmas är förälskad i slaven Zaïre som tillhör Ali, trots att han äger en slavflicka själv vid namn Fatime. Tacmas klär ut sig till kvinna för att kamouflera sig in i haremet för att få reda på vad Zaïre egentligen tycker om honom. När Fatime klär ut sig till en manlig slav tror Tacmas att han har hittat vem Zaïre egentligen är kär i, dvs. sin rival. Av ilska kastar han av sig sin förklädnad och knivhugger nästan henne när Fatime visar vem hon är. Det visar sig att Zaïre alltid har varit förälskad i Tacmas och Fatime alltid i Ali. De nya älskande firar sin nyfunna lycka med att perserna firar blomsterfestivalen.

I Les Sauvages Adario är förälskad i urfolksprinsessan Zima men känner av rivaliteten mellan honom och de två europeiska offiserarna Don Alvar och Damon som båda bedyrat henne sin kärlek. Zima anser dock att Don Alvar är för ombytlig och Damon för svartsjuk så hon föredrar den rena okomplicerade kärleken från Adario. Operan slutar med att Don Alvar och Damon stämmer in i urfolkets fredsceremoni.

Les Indes Galantes skrevs år 1735 men den persiska ”akten” blev bara färdigställd år 1751. Efter några år föll Les Indes Galantes i glömska och blev upptäckt igen i början av 1900-talet för att bara bli uppförd som helhet år 1957 när drottning Elizabeth II besökte Versailles.

Medverkande:
Helena Sa Cavalcante Schuback (sopran) - Hébé, Phani, Émilie, Fatime, Zima
Alma Apenteng (dans) - Hébé
Knut-Andreas Grove (baryton) - Osman, Huascar, kör
Flora Cocker Ågerman (sopran) - kör
Maria Dale Johannessen (mezzosopran/haute-contre) -kör
Magnus Fremstad (Tenor/Taille) - kör
Dávid Kozma - piano/ transkription

Ariodante
Opera i 3 akter av G. F. Händel

Ariodante: Christina Jønsi, mezzosorpan
Ginevra: Elizabeth Balfour, sopran
Dalinda: Eline Korbi Kolstad
Polinesso: Alexandra Olsson Andersén
Klaver: Luca de Marchi

Akt 1:
Den nyforelskede Ariodante sviver rundt slottshagen, mens han venter på sin Ginevra. Hun kommer omsider ut fra sitt rom, med sin venninne Dalinda. De to synger først en duett hvor de lover hverandre evig troskap, og deretter enda en duett, om hvordan trofast kjærlighet er eneste kilde til lykke.

Akt 2:
Den slu Polinesso entrer spillet, med en mesterplan for å ødelegge for Ariodante. Han har nettopp oppdaget at Dalinda, venninnen, er betatt av han, og nå skal han bruke det til sin fordel. Samtidig stepper Ariodante ut fra Ginevras værelse for å gå en måneskinnstur i lykkerus. Han møter Polinesso, som forteller han har en affære med Ginevra, nå Ariodantes forlovede. Videre får Polinesso Ariodante til å gjemme seg, og deretter observerer Ariodante det han tror er sin forlovede omfavne, og lede Polinesso inn på sitt soverom. Fallet blir for stort, og Ariodante ser ingen annen mulighet enn å ta sitt eget liv.
Nyhetene om at Ariodante skal være død når Ginevra, som kollapser inn i hallusinasjon og galskap. Hun vandrer meningsløst ute i natten, og Dalinda forsøker etter beste evne å få henne med seg hjem igjen. Til slutt kommer Ginevra tilbake til virkeligheten, og følger apatisk med tilbake sitt rom.

Akt 3:
Vi er et sted ute i naturen. Ariodante har overlevd selvmordsforsøket, og forbanner gudene for å la han leve. Plutselig dukker Dalinda opp. Det var henne som var forkledd som Ginevra under det berømmelige «møtet» som sendte Ariodante ut i desperasjon, og nå er hun på flukt fra Polinessos menn som vil drepe henne for at hun skal bevare denne hemmeligheten. Hun er svært forbauset over å se Ariodante i livet, og forteller ham sannheten. Deretter drar hun for å hente Ginevra, slik at de to kan gjenforenes. Ariodante synger en arie som beskriver stykkets moral – etter den mørkeste natt stråler solen enda sterkere på himmelen. Så ankommer Dalinda sammen med Ginevra, som er sjokkert over å se at Ariodante lever. Han ber henne om tilgivelse, og de to synger en siste duett med budskapet – Om jeg bare hadde tusen liv slik at jeg kunne gi dem alle til deg. Men i dette ene jeg gir deg, finnes mer troskap og kjærlighet enn i dem alle til sammen.

W. A. Mozarts Don Giovanni

Akt 1
Scene 3 Fra resitativ: Ah del padre in periglio Nr. 2 Resitativ og Duett Ma qual mai s’offre, oh Dei
Scene 11 Fra resitativ: Mi par ch’oggi il demonio si diverta
Scene 12 Fra resitativ: Povera sventurata!
Scene 13 Nr. 10 Resitativ: Don Ottavio, son morta!
Scene 14 Resitativ og arie: Come mai creder deggio, Dalla sua pace
Scene 20 Nr 13 Finale:Fra: Venite pur avanti vezzose maskerette

Akt 2
Scene 7 og 8 Nr. 19 Sekstett: Sola sola in buio loco
Scene 9 Fra resitativ: Dunque quello sei tu
Scene 10 Fra resitativ: Ferma, perfido ferma No. 21 arie: Il mio tesoro intanto

Medvirkende:
Don Ottavio – Ivar Magnus Sandve
Donna Anna – Julie Sofie Storemyr
Don Giovanni – Knut Andreas Grove
Leporello – Dagfinn Andersen
Masetto – Carl-Christian Kure
Zerlina – Amadea Donaji Reksterberg
Il Commendatore – Kjell Magnus Sandv

Le Nozze di Figaro, Mozart

Figaro: Jørgen Magnus Haslum
Susanna: Elizabeth Balfour
La Countessa di Almaviva: Nora Oleanne Sårheim
Il Conte di Almaviva: Eilert Taugbøl Hasseldal
Piano: Olesya Tutova

Program

Atto primo

Duettino: Cinque ... dieci ... venti ...
Recitativo: Cosa stai misurando
Duettino: Se a caso madama la notte ti chiama
Recitativo: Or bene; ascolta, e taci!
Cavatina: Se vuol ballare signor Contino

Atto secondo

Recitativo: Vieni, cara Susanna
Finale: Signori di fuori son già i suonatori

Atto quatro

Recitativo: Totto è disposto
Aria: Aprite un po’ quegl’occhi
Finale: Tutto è tranquillo e placido

P. I. Tsjajkovskij Eugen Onegin

No 5 kvartett
No 6 scene og arioso Lenskij
No 7 finale scene
No 12 Scene and Onegins Arie
No 13 første scene
No 15 Mazurka og scene
No 16 finale
No 18 Duell

Onegin: Erik Maxim Kronda
Lenskij: Ivar Magnus Sandve
Tatjana: Kristine Borge
Olga: Maria Dale Johannessen
Larina: Christina Jønsi
Klaver: Olesya Tutov